ChangeofHeart

Idag är en sån där jobbig dag. När allt bara känns piss, jag kommer aldrig klara av någonting, och jag vill inte bo kvar i den här piss-staden. Jag saknar mitt älskade Stockholm så otroligt. Att man kan sakna en stad så mycket. Människorna, det sociala klimatet, kaoset och den vackra, vackra innerstaden. Mitt älskade Stockholm. 

 

Men ett år ska jag i alla fall vara här. Ett år ska jag i alla fall läsa ekonomi. Sen får vi se vart jag tar vägen. Men jag ger inte upp innan jag gett den här idéen om att bo i Värmland en chans, för det skulle vara ett misslyckande. Och jag vill inte misslyckas.

 

Jag vet precis vart jag vill vara om fem år. Kruxet är bara att ta sig dit.

 

 

Igår kväll när jag gick hem från M var det fullmåne, en sån där riktigt stor en. Jag har alltid älskat månen. Stjärnor gillar jag också, men det är nåt speciellt med den där stora, ensamma, runda, vita bollen med mörka fläckar på. Jag känner mig på nåt sätt inte ensam, och jag kan sitta i timmar och stirra upp på den där bollen på himlen. Det är jättesvårt att förklara, men om det är nånting jag som ateist och realist tänker på som en form av högre makt, är det månen. Den är harmoni.

 

Bild och otroligt fin låt.