ChangeofHeart

Ni kanske har sett nånstans att jag har råkat ut för en liten olycka, så jag tänkte förklara här vad det är som har hänt egentligen :)

I söndags jobbade jag som vanligt i stallet, när jag skulle ta in en häst från hagen. Det enda jag kommer ihåg är att hästen blir rädd, och nästa sekund ligger jag på marken.  Jag reser på mig, och känner en smärta i benet ondare än allt jag någonsin har känt. Men efter några sekunder är den borta, jag kan gå på benet med lite ont, och jobbar de 5 h jag hade kvar på min arbetsdag. Det är på kvällen när jag kommer hem och under natten/morgonen som det blir värre, jag kan inte stödja på benet utan extrem smärta, så pappa och jag åker in till Handens närsjukhus, efter som vi tänkte att det kanske var ett ledband som sträckts ut eller nåt. Otrevligare tant får man leta efter ”Sånt gör vi inte här, ni får åka till SÖS. Man ska vara rädd om sina knän.” Nej men kärring jag tycker ju det är mysigt med smärta och att gå på ett ben.

Vi åker i alla fall in till SÖS, röntgar benet och väntar 3 h på akuten. När jag först träffar läkaren är utlåtandet ”jag skickar hem dig med smärtstillande och antiinflamatoriskt, jag ska bara kolla på röntgenbilderna först. När han sedan kommer tillbaka, ”kan det vara en fraktur på knät, du får komma på magnetröntgen imorgon.” Så jag haltar hem på mina kryckor, och kommer tillbaka på tisdagen. Magnetröntgen (ni vet en sån där rund vit sak, där man får sjukhus-morgonrock och lyssna på radio), och sen 5h väntan på ortopeden.

Benet i knät är av. Rätt allvarligt, men benet ligger tydligen som det ska. Flyttar det på sig dock, blir det operation. Så det blev en fin knäställning och kryckor i sex veckor, röntgen om två veckor och extrem försiktighet när det gäller knät.

Så här sitter jag, förvisad till mitt hus men förbjuden att sitta still. Men jag mår bra efter omständigheterna, så jag klarar mig. Nu vet ni allt jag vet :)

I väntan på röntgen, och så här ser jag ut nu!