22:02:47
Tell me everything is going to be fine. And make me believe it
Ytterligare en grå dag i mitt svartvita liv. Det börjar nog bli dags att avrunda och komma tillbaks till verkligheten. Hitta lite färg på alla de små ställen de gömts runt omkring mig, försöka hitta tillräckligt för att en vacker dag kunna färglägga hela min värld.
Tänk att en dag leva i en värld av färg.
En person jag en gång var väldigt nära skrev det där för ett tag sen. En person jag alltid har sett upp till och varit avundsjuk på. En person jag inte träffat på flera år, men som jag gärna skulle vilja bara träffa och prata med någon gång. Lite komiskt och aningen patetiskt eftersom hon antagligen inte ens tänker på att jag existerar längre.
Men jag känner igen mig. Nåt fruktansvärt. Mitt liv är grått, varje dag är den andra lik, tråkig och värdelös. För varje dag som går sjunker jag längre och längre in i en depression jag är rädd att jag aldrig kommer kunna ta mig ur. Små tillfälliga ljusglimtar på dagarna, men på natten kommer mörkret. Inte bara utanför fönstret, i hjärtat. Jag vill bara vara glad, mer än någonting annat. Men jag ser inte när det skulle hända. När jag tänker på min framtid ser jag bara problem - saker jag inte kommer klara av, människor jag kommer såra och förlora. Jag ser bara ännu mera mörker.
Men jag har en liten ljusglimt. En stjärna som lyser starkare ju mörkare allt blir.
Tack för att du finns